French 1690-1743 Nicolas Lancret (22 January 1690 ?C 14 September 1743), French painter, was born in Paris, and became a brilliant depicter of light comedy which reflected the tastes and manners of French society under the regent Orleans. His first master was Pierre d'Ulin, but his acquaintance with and admiration for Watteau induced him to leave d'Ulin for Gillot, whose pupil Watteau had been. Two pictures painted by Lancret and exhibited on the Place Dauphine had a great success, which laid the foundation of his fortune, and, it is said, estranged Watteau, who had been complimented as their author. Lancret's work cannot now, however, be taken for that of Watteau, for both in drawing and in painting his touch, although intelligent, is dry, hard and wanting in that quality which distinguished his great model; these characteristics are due possibly in part to the fact that he had been for some time in training under an engraver. The number of his paintings (of which over eighty have been engraved) is immense; he executed a few portraits and attempted historical composition, but his favorite subjects were balls, fairs, village weddings, etc. The British Museum possesses an admirable series of studies by Lancret in red chalk, and the National Gallery, London, shows four paintings--the "Four Ages of Man" (engraved by Desplaces and l'Armessin), cited by d'Argenville amongst the principal works of Lancret. In 1719 he was received as Academician, and became councillor in 1735; in 1741 he married a grandchild of Boursault, author of Aesop at Court.  Related Paintings of Nicolas Lancret :. | The Marriage Contract | Winter | The Four Ages of Man Maturity | The Swing (mk08) | Le jeu des quatre coins |
Related Artists:
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Michele da Verona
(Michele di Zenone) (born 1470) was an Italian painter of the Renaissance period. He was born in Verona, a contemporary of Paolo Morando(Cavazzola), and may have assisted him in the decorative work for San Bernardino there. Inside the portal of San Stefano, Milan, is a large Crucifixion signed by him in 1500, and formerly in the Refectory of San Giorgio, of Verona. The same subject, dated by him in 1505, is in Santa Maria in Vanzo, Padua. In both pictures there is an imitation of the manner of Jacopo Bellini. In the church of Santa Chiara, Verona, are frescoes representing the Eternal, with Angels, Prophets, and the four Evangelists, dated 1509. Frescoes of later dates exist in the churches of Vittoria Nuova and Sant' Anastasia; while in the church of Villa di Villa, near Este, is a Madonna and Child, between SS. John the Baptist, Lawrence, Andrew, and Peter dated 1523.
Henry Leonidas Rolfe
British,active 1847-81